Mitt namn är Hans-Göran Vinbladh och jag föddes 1946 av egna föräldrar.
Jag har, om jag själv får säga det, några positiva sidor, som exempel; rätt så bra på att sälja sängar, hyfsad amatörtrollare och är ännu inte flintis.
I ett tidigare förhållande var jag gift i 25 år med en hårfrisörska.
Jag har själv varit modell för hårklippning.
Mitt hår har numera blivit helt grått.
Om jag själv får bedömma, så har jag ännu inte drabbats av håravfall.
Till mina dåliga sidor hör bl.a att jag inte är så bra på att uttrycka mig i skrift och jag har därför anlitat en spökskrivare (min gode vän Thomas Weiner).
Man kan säkerligen fylla åtskilligt fler rader med ytterligare en hel mängd av mina dåliga sidor, men tack och lov kommer inte denna blogg att handla om det, utan om min nya böjelse att bara klippa mig utomlands.
Klippning nr.1 i Albanien, juli 2006
Rita och jag visste inte riktigt vad vi skulle göra en semestervecka. Vi chansade och tog en restresa till Budvanska Rivieran. Inte visste vi var det låg, men det visade sig vara ett kustområde i Montenegro.
Rita på Landvetter inför avresan till Montenegro 2006.
En solig dag i Petrovac´s hamn.Väl ankomna till hotellet berättade man att det fanns förbindelse till Albanien, så vi tog första bästa buss och åkte dit. Man föreslog att vi skulle titta på utgrävningar från 1800-talet. Det verkade inte intressant så vi gick ut på upptäcktsfärd i denna albanska gränsstad som heter Shkoder.
Är det inte en underbar utsikt?Det dröjde inte länge förrän Rita plötsligt tyckte att jag var väldigt långhårig. Vi stegade därför in på första bästa frisersalong. Jag tilltalade frisören på ett flertal språk, men han svarade bara på ett konstigt utländskt språk (ja, ja, för honom var det säkert vare sig konstigt eller utländskt) som jag gissade var albanska. Frisören pekade på väggen där det stod att det kostade ett antal pengar i deras valuta som visade sig vara LEK. För att inte bli blåst gick vi ut till växlingsställe och växlade våra pengar till en bunt med LEK. Glad i hågen tillbaka, men tyvärr var det då fullt i salongen av klippsugna kunder.
Vi promenerade iväg till nästa salong och där blev vi hjärtligt mottagna. Inte heller där kunde man konversera med oss på ett naturligt sätt. Det var jättevarmt, mer än 35 grader. Alla de 5 frisörerna engagerade sig för oss och höjde temperaturen ytterligare. Inredningen i frisörsalongen - ordet salong är en lätt överdrift - var ganska spartansk. Det finaste var en väggaffisch med, som vi gissade, det albanska fotbollslandslaget.
Detta är det första klippet på en lång, lång resa...
...samtidigt vill jag meddela att detta är den verklige barberaren i det civila!!Plötsligt öppnades dörren och in steg en yngling som talade lite stapplig engelska. Efter en del snack med honom blev man väldigt intresserade av de långväga gästerna och av Sverige. Jag klippte mig, och kostnaden stannade efter lite manipulerande på SEK 17 (egen omräkning från LEK).
Rita och den numera kortklippte Hasse hade kul i Albanien, men åkte samma dag tillbaka till hotellet i Montenegro.
Denna klippning var så intressant, billig och rolig att jag bestämde mig för att hädanefter bara låta mig klippas utomlands och aldrig i samma land.
Hasse, nyklippt och fin!! Eller??Ryktet har nått mig att min ordinarie =fd. frisör på Landsvägsgatan numera är syrak på mig.
