Klippning nr 17 Marocko den 24 December 2009

.



Så var det äntligen dags att åka iväg och klippa sig. Min dotter Linda kom och hämtade oss tidigt på julaftonsmorgon då vårt plan redan skulle gå kl 7.40. Vi var på Landvetter i god tid så vi kunde träffa ett par vänner som också var på väg till Agadir.

Jan undrar vad Rita har tagit vägen? Rose är också lite spänd.


Efter en öl för en del var det så dags att äntra planet för vidare transport till vårt resmål som nu var staden Agadir i Marocko. Flygtiden var beräknad till fem timmar men det var sådan kraftig motvind att bränslet inte räckte ända fram.

Rita inne hos kapten för en liten julflirt.


Styrman ville också vara med.


Vi blev tvungna att landa i staden Fargo i Portugal för att tanka. Det var inga större problem och vi blev bara en timma försenade. Tyvärr så var vädret inte speciellt bra, regnet öste ner. Hotellet som vi skulle bo på visade sig var ett kanonställe. Det var ett riktigt stort hotell vid namn Amadil Beach som låg alldeles vid Atlanten. Vårt rum som vette mot poolen var helt perfekt.


Det var en ganska skaplig entre.


Inget fel på baksidan heller.


Vi hängde upp våra kläder och tog oss en liten drink innan vi gick ut för att bekanta oss med omgivningen. Det blev inte så långt med tanke på regnet som fortfarande höll i sig. Efter ett snabbt besök på en liten supermarket där vi inhandlade vatten och några flaskor tonicvatten samt ett par påsar nötter tog vi oss tillbaka till vårt hotell. Efter en rundvandring på hotellet som visade sig ha ett flertal med restauranger bestämde vi oss för att äta en julmiddag med tanke på att det dock var julafton.


Insidan dög med!


Efter en sexrätters supé som var helt grym var det naturligtvis också lite underhållning som bestod av ett antal ungdomar med marockanskt ursprung. Jag blev uppbjuden av en ung skönhet som förmodligen hade skapligt betalt för att dansa med mig. Det blev ganska tidigt i säng vilket var helt okej. I stället för julotta så gick vi ner vi 9.30 tiden och åt en underbar frukost. Regnet vräkte ner så vi gick upp till vårt rum och lade oss en stund för att maten skulle sjunka. Vi låg och läste, spelade ett nytt spel som vi hade fått av Linda i julklapp. Det var den ända julklappen jag fick så det gällde att använda den ordentligt. Det blev ett par drinkar och ett gott bad i badkaret så det gick ingen nöd på oss. När så helt plötslig klockan var 20.00 på kvällen frågade Rita vad vi skulle göra. Det regnade lika mycket så vi tog ett gemensamt beslut att det var lika bra och krypa ner i vår säng för gott denna dag. Vi vaknade ganska tidigt på annandagen och båda var ganska hungriga så det blev en tidig frukost. Det kändes helt okej att vara så skötsam för det kan man ju inte skryta med att det är så jämt.


Utsikten mot poolen var också helt okej.



Till vår glädje så hade det slutat att regna och solen började visa sitt rätta ansikte. Så var det äntligen dags att kolla hur Agadir såg ut i sin rätta skepnad. Det var en mycket lång strand promenad utmed atlanten som var perfekt att promenera på. Efter två timmar så var vi framme vid Agadirs nybyggda marina där det låg massor av märkesaffärer.


Rita njuter i Agadirs marina.


Ett känt riktmärke från Agadir.


Som tur är så brukar inte Rita springa i massa affärer vilket då kändes ganska bra. Vi stannade och åt varsin glass så man kan säga att vi var ett par riktiga turister. Efter en liten lutare på hotellet, en duschs och ett par gin o tonic var det läge att gå ut och uppsöka någon bra restaurang. Det var inte svårt att hitta någon för det drällde utav de. Alla restauranger serverade inte alkohol så det gällde att välja rätt. Det var helt upp till ägaren att välja och det berodde naturligtvis på hans religion. Vi hamnade på ett trevligt ställe där det serverades mycket vin och mat som smakade väldigt bra. Självklart så blev det lite trolleri vilket gjorde att de bjöd på lite att dricka och bad oss att komma tillbaka. Det var ganska nära hem till hotellet så efter en promenad och en tur med hissen till andra våningen var det dags att säga god natt.


Det var här jag bestämde mig för att gå ner tio kilo i vikt.(så vänta till nästa resa ska ni få se!)


Söndagsmorgon och julen var nu redan över, det känns helt okej att var borta. Solen lyste och inte ett moln i sikte nu var livet rättvist igen. Efter frukosten var det snabbt ut till ett par solstolar där vi spenderade en stor del av dagen. Det var inga större problem när man hade en god bok och nära till baren.


Rita har inga problem med vikten, hon kan sörpla i sig vad som helst.



När eftermiddagen nalkades var vi lite lätt solbrända. Nöjda och glada gick vi upp till vårt rum och slog upp ett par gin o tonic samtidigt som vi duschade och snyggade till oss inför kvällen.


Rita har spanat in en sängbutik.


Här står jag med min kollega Achmeder.



Rita var som vanligt påläst så vi tog vår karta och gick ut i stadens vimmel. På kvällen så mötte vi Rose och Jan i baren på deras hotell som var ett stå vassare än vårt. Vi gick ut och åt på en restaurang där det serverades en fantastiskt god fiskrätt. Kvällen blev inte så sen för Rose Och Jan skulle upp tidigt och spela golf.


Jan och Rose,ett mycket trevligt par men de skulle bara spela golf.


Rose var den vackraste av de två.


Så det var ganska skönt för då kom vi tidigt i säng. Åter igen så var det dags att ta sig ut till våra solstolar. Solen var på sitt bästa humör vilket gjorde att det var rena lyxen att bara få ligga och slappa med en god bok och några kalla öl. När eftermiddagen kom så var det läge att börja tänka på resans höjdpunkt som var att få gå till frisören och snygga till sig.


Jag funderade på att bada i havet, men jag funderade bara.


Rita funderade inte ens.


Vi tog oss in i staden och började att leta efter någon skaplig salong. Det dröjde inte länge förrän vi fann vad vi sökte. Det var en mycket trevlig gentleman som tog hand om mig på bästa sätt.


Äntligen en riktig salong!


Mästaren njuter när han ska få klippa ett sådant här fint grått hår.


De vita handdukarna var slut.


Han använder sin finaste kam. En röd!


Det här var något nytt. Värmer kniven med sin cigarettändare.


JA,JA, jag ska sitta still.


Kolla noga, jag dricker te på min semester.


Bunyamin ville ha ett kort till sitt familjealbum.


Här står två nöjda kompisar.


Jag var lite reserverad först med tanke på min senaste klippning i Abu Dhabi. Jag kunde vara lugn.Abdulla som han hette var en mästare på att ta hand om mitt hår. Det tog ganska lång tid så han frågade om vi ville ha lite Marockansk whisky att smutta på. Vi blev ju jätteglada för våran gin började att gå ut ur våra kroppar. Efter en timma så kom det en yngling med två koppar te till oss vilket gjorde att jag började känna mig nöjd med min frisyr.


Den berömda temannen.


Vi tackade och jag betalade ett pris på ett hundra svenska kronor och då hade han fått lite mer än hälften i dricks.Åter igen var det dags för en god middag så det var inte konstigt att man la på sig några kilon. Dagarna som var kvar tillbringade vi i en solstol på dagarna och en barstol på kvällarna så vi tyckte att det hade varit en ganska skön jul.På nyårsaftonen gick planet i rätt tid hem till vårt kalla goa Sverige. Marocko tyckte vi båda att det var helt okej så sannolikheten att vi kommer tillbaka är nog stor.


Detta var en av mina bästa klippningar så jag känner mig ganska nöjd.


Har man inget hår så får man hitta sin egna grej.


En vild diskussion om vilket som är roligast. Putsa sina skor eller att klippa sig.


Slutet gott, och så vidare till Sverige för att fira nyår.


 

Klippning nr 16 Förenade Arabemiraten 19 oktober 2009

.



Nu var håret riktigt långt så det var äntligen dags att åka iväg och klippa mig. Min dotter Linda kom med sin son Florian och hämtade oss i god tid så att Rita och jag kunde ta det lite lugnt uppe på Landvetters Flygplats.

Det kändes som att det var läge och klippa sig.


Vårt plan skulle gå kl 13.30 till Istanbul så det fanns gott om tid till att sätta sig ner och klämma ett par öl. Flygresan till Istanbul gick på 3,5 timmar så det var inga problem. Lite mat med en flaska rött, en gin o tonic, kaffe med avec och det var dags att landa. I Istanbul handlade vi med oss ett par flaskor whisky och gin för vi visste ju inte hur det var med alkohol i Förenade Arabemiraten. Det blev lite bråttom för vårt plan skulle gå kl 20.15 till Dubai. Rita var törstig så jag gick snabbt iväg och köpte ett par öl.

Här gäller det att njuta ordentligt.


På Landvetter är det dyrt att dricka öl men här var det snäppet värre. Jag betalade 140 kronor för två 33cl, så passa er. På planet var det åter igen mat och dricka. Vi flög med Turkisk Airways vilket var helt okey. Mätta och belåtna kollade vi på en film, och efter ett par timmars sömn var det dags för landning i Dubai. Klockan var nu 01.45 och det var åter dags för nya spännande äventyr. Mattias och hans flickvän Pia mötte oss med bil för det var 15 mil till Abu Dhabi. Det gick ganska snabbt för det var fantastiska fina vägar. Femfiliga motorvägar och inga backar så det var bara att blåsa på vilket Mattias gjorde också. När vi kom fram så var det bara att gå och lägga sig för vi var ju alla trötta efter en lång dag. Mattias hade precis flyttat in i ett nytt hus så han hade inte full koll på läget. Vi fick ett stort härligt rum med en grym säng från Swede Dreams. Ni får dela toalett med oss sa Mattias, inga problem tyckte vi. Men rätt som det var kom han på att det fanns ett badrum ledigt, snacka om att ha full koll. Men det kanske inte var så konstigt för huset var 400 kvadrat stort och det fanns 8 st badrum. Så efter några timmars sömn var det dags för en god frukost och husesyn.

Äntligen får man lite saltlakris.


Kom igen om 6 månader då har alla våra palmer kommit som vi ska ha utanför.



Det fanns naturligtvis plats för ett par bilar.


Det var ett underbart hus som de delade med tre svenska grabbar. Mattias har lite flyt nu, en underbar trevlig tjej, görgoa svenska killar som hade flickvänner från både Japan och Sydafrika. ”JAG VILL BLI 30 ÅR YNGRE”. Mattias körde oss till en jättefin strand där Pia, Rita och jag låg några timmar, fabrikören var ju tvungen att arbeta.

Vår första dag på stranden.


Det var molnfritt och ca 35 grader, vattnet var som i badkaret. Just då kändes det som att livet var ganska bra. När Mattias hade arbetat klart kom han och hämtade oss, lite lätt röda om näsan åkte vi hem till huset som låg ca 20 minuters bilfärd från centrum i Abu Dhabi. Vi tog oss ett par gin o tonic, badade i poolen, sedan var det dags att göra sig i ordning för kvällen.


Jag gratulerar Mattias till att han har träffat en sådan go tjej.


Pia som pluggar på distans var väldigt duktig så hon stannade hemma för att förkovra sig. Men vi som är färdigutbildade drog iväg till stadens centrum för att förtära en god måltid.


Det byggs överallt och då menar jag verkligen ÖVERALLT!


Mattias plockade upp en kompis vid namn Klas som arbetar på Svenska ambassaden i Abu Dhabi och han var också hungrig. Det var en mycket trevlig kväll då Rita o jag fick lära oss ganska mycket om detta fantastiska märkliga land. Under kvällen så dök det upp en massa bekanta till Mattias vilket gjorde att det blev lite trolleri också. Jag vet inte hur många svenskar det bor där men det kändes som att Mattias visste vem alla var.


Klas och Rita undrar hur jag gör när jag trollar.


Förstår ni nu varför jag vill bli 30 år yngre.

Rita är lycklig, hon behöver aldrig bekymra sig om sin ålder.


Papagallo som restaurangen heter var ett ljuvligt ställe. Det var grymt gott att åter igen kunna sitta ute och äta.
Det finns 50 miljoner palmer i detta land, alla med konstbevattning. Vart jag än vände blicken så såg jag byggkranar. Hus höga som, jag vet inte var, och allt var relativt nybyggd. Sedan var det dags att säga god natt till alla våra underbara nyfunna vänner och ta oss hem till vår goa säng. Morgonen där på var det dags för frukost och alla som var vakna hjälpte till. Peter som var pappa till Mattias nr 2 var på besök från Stockholm och han ville gärna följa med till stranden vilket inte var några problem. En av killarna, Magnus skulle iväg för att spela squash erbjöd sig att köra oss till stranden vilket vi blev jätte glada för.

Rita och Peter i en diskussion om vad vi ska handla för mat.


Det var ganska hett att ligga vid poolen hemma så stranden var helt perfekt. Åter igen en kanondag med strålande väder. Moln vet de inte vad det är och regn kan de inte stava till. Andreas kom och hämtade oss efter några timmar, då var vi ganska nöjda med sol och bad.

Denna går Mattias och sneglar på.

Kanske en löneförmån för mig.


På vägen hem stannade vi till vid en bilfirma som bara sålde exklusiva bilar. Jag kan inte utge mig för att vara någon större bilkille men så mycket fina bilar har jag aldrig sett i hela mitt liv. Hela landet kryllade av bilar där den ena var värre än den andra.

Spelgänget är samlat.

Detta är viktigt.

Vinnaren i detta spel blev?

Andreas,alias Pajas var nästan alltid bäst. Jag är inte helt säker men jag tror att det var hans spel.


Efter en dusch var det dags att åka iväg och klippa mig. Peter hade köpt sig en Galabeja som han skulle hämta hos skräddaren och följde med oss. Andreas var sjyst och körde oss i sin bil som han bara hade problem med. Vi kom till ett litet köpcentrum där bara den inhemska befolkningen handlade så det kändes ganska spännande. Här fanns två salonger att välja på så jag bestämde mig för att ta den som såg ut att vara minst folk i.

Nu till resans viktigaste de. En frisör,yes!


Tyvärr så kunde vi inte prata med varandra.

Enligt Andreas så har jag beställt en hockey frilla.


Åter igen är det en som tycker att jag har fint grått hår.


Nu tar vi lite där bak.

Sitt still!

Så min herre nu är vi snart färdiga.


SKÖNT!!!!!


Försiktigt så att håret inte ramlar av.

Det var en ovanlig klippning för ovanför spegeln hade hade frisören en tv som han tittade på samtidigt som han talade i sin mobiltelefon och klippte mig med en hand. När klippningen var klar frågade han om jag ville ha hårmassage och det tyckte jag var helt okej. Efter massagen tog han tag i huvudet, vred till höger och vänster, det knakade till ordentligt, då började jag bli lite rädd. När han frågade om jag ville ha ansiktsmassage tackade jag snällt men bestämt nej.

Skapligt för 11 dirham. (23 sek)

Resultat av klippningen var väl inte det bästa men det kanske berodde på att jag bad honom att klippa håret så nära som möjligt. 23 kronor fattigare gick jag ut i vimlet igen, nöjd att han inte fördärvade mig helt.

Jag var ganska nöjd med min nya frisyr trots att han klippte med en hand ibland.


När vi kom hem så var det full aktivitet. Killarna hade köpt nya utemöbler som skulle skruvas ihop. Peters andra son Björn kom med sin flickvän från Cypern där de hade varit och arbetat.

Peter på väg att möta sin son Björn.


Rita och Pia gjorde potatisgratäng plus en fin sallad. Mattias stod för grillningen som han skötte alldeles utmärkt.

Lena en grym tjej! Vi hoppas att hon kommer till Göteborg snart.(singel)

Mattias!!! Flytta på dig. Jag menar han till vänster.


Det kom även lite mer kompisar så det var fullt med glada människor vid bordet. Vi hade en riktigt trevlig kväll ute i det fria med mycket trolleri och skratt. Det var fantastiska kvällar så man ville aldrig gå och lägga sig. Att Mattias orkade var en gåta för han arbetade ju på dagarna.

Du tar väl hand om Hasse när han flyttar hit. Rita är nog lite orolig.


Det är ganska bra att ha en stor matsal när det alltid är massa gäster.


Men en bättre värd får man leta efter, han var grym. Plötsligt var det torsdag morgon och dagarna bara rusade iväg. Mattias körde Pia, Rita och mig till stranden så att vi kunde bättra på vår solbränna. Fabrikören kom och hämtade oss på eftermiddagen och då åkte vi till hans fabrik för att titta på tillverkningen.

Man får passa på och gossa lite när tillfället bjuds.


Fabrikören är för en gångs skull på plats vid sitt skrivbord.


Vem vet, kanske mina nya arbetskamrater!


Nya hotell på gång så det gäller att ligga i.


Snygga sängar, goa sängar, bra jobbat Mattias.

Rita får hjälpa till med läxorna.


Där var det full aktivitet och jag måste erkänna att jag blev mycket imponerad av både kvallitet och personalen som arbetade där. Vem vet en vacker dag så arbetar man kanske där. Sedan drog vi iväg och tittade på värdens dyraste hotell.

Stadshotellet i Abu Dhabi.


Detta är GULD för en gammal karamellhandlare.


Emiratets Palace som det heter kostade 21 miljarder när det byggdes år 2005 och det är säkert påkostat med några ytterliga miljarder. Shejk Mansour bin Zayed al – Nahyan som han heter (jag kallar honom för Zayye för det känns lite lättare) har köpt Manchester City så nu höll han på att bygga en fotbollsplan så att grabbarna inte ska behöva träna så mycket i regn. Det var bland det värsta jag sett, det fanns till och med guldbakelser att köpa. Sedan var det läge att åka hem och ta ett dopp i poolen innan vi åter igen drog ut på stan.

Zayye ville kolla med mig om blå-vitt hade några bra spelare.


Jag frågade Mattias om vi kunde ta en sväng och kolla på gamla stan. Han tittade på mig och började gapflabba, allt i Abu Dhabi är nytt. Det var Pia, Rita, Nathalie, Mattias, Björn och jag som var partysugna så vi drog iväg till en Mexikansk reasturang som var riktigt bra. Sedan hamnade vi på en tysk ölfestival och där var det full fräs med massor av trolleri av undertecknad.

Jag tränar för mitt största fan!


Rita fick även ett par danser med mig så det kändes att hon var ganska nöjd. Vi tog två taxibilar hem och i vår bil där Rita, Mattias och jag åkte blev det nästan full cirkus. Vi dela taxin med en man i min ålder som var från Amerika och på vägen hem så försökte Mattias att vara snäll mot taxichauffören och visa vilken väg som var bäst att köra. Idioten i framsätet blev galen, stoppade bilen och rusade ut och ville slåss mitt på motorvägen. Han lugnade ner sig men efter ett par kilometer så var det full kalabalik igen. Som tur var så behöll jag mitt lugn. Mattias ville bara klappa till honom och Rita var helt inne på att hon också skulle slåss. Jag såg scenariet framför mig att sitta i ett Arabiskt fängelse med vatten och bröd, med tanke på min vikt kanske det inte hade skadat men det kändes inte helt okey.

Här har vi uppviglarna.


Äntligen lite lugn och ro.


Jag behöll lugnet och fick medla lite så till slut så kom vi hem med hälsan i behåll och vi kunde gå och lägga oss i lugn och ro. Nu var det redan fredag och tiden bara rusade iväg. Vi hade gärna kunna stannat ett par veckor till men livet är ju inte alltid som man vill. Men vi skulle ju inte åka hem förrän på söndagen så vi hade ju lite tid kvar. Fredagen där är alltid en helg dag så då var Mattias också ledig vilket vi alla tyckte att det var bra. Som sagt var så känner ju Mattias alla och jag menar då alla. Vi hade blivit bjudna till ett privat ställe som heter Hilton Beach vilket visslade sig vara ett perfekt ställe för oss.

Ikea i Abu Dhabi.


När Pia, Rita, Mattias och jag kom fram så stod bossen på stället och tog emot oss. Han hade ställt fram solstolar, ett par bord och några kalla pilsner till oss. Ni förstår att jag ska söka jobb hos fabrikören.

Rita hon njuter nu.


Ganska vältränad med tanke på att han har varit skadad i ett halvår.


Efter en underbar dag igen var det dags att köra hemåt och göra sig i ordning för kvällen. Vi stannade på vägen och tittade på det nya Formel 1 banan som de håller på att bygga. Mattias bröt mot alla regler så vi kom ända fram till banan.

Hotellen börjar att bli färdiga. Här fick vi absolut inte köra.


Men kolla Zayye är här.

Det är gott att ha kompisar ibland.


Synd att vi inte kunde stanna kvar och titta på tävlingarna när vi är så nära.


Det var massor av folk som arbetade dygnet runt så att de skulle hinna klart till starten som skulle gå en vecka senare. Enligt alla rapporter som jag har fått så lyckades de få ordning på allt.

Kökspersonal bjuder på mat.

Utemöblerna fungerade alldeles utmärkt och maten var kanon.


På kvällen var vi medbjudna till ett par svenska familjer som skulle flytta hem efter ett par år i Abu Dhabi och där var det åter igen ett riktigt kalas. Som vanligt fick jag åter igen användning för mina inövade trix. Det kändes bra för när alla gick hem kom de och tackade mig vilket känns bra om man nu ska börja arbeta för fabrikören. Vi var hemma fem tiden på morgonen så man kan nog säga att det var ett riktigt röj. Det blev en sen frukost på lördagsmorgonen så vi kom till stranden ganska sent den dagen. När vi hade badat och solat färdigt denna gången åkte vi åter igen iväg och tittade på lite sevärdigheter. Vi handlade med oss mat hem till grillen för nu var det bestämt att vi skulle ha en lugn och stilla kväll vilket var helt perfekt med tanke på att det skulle bli en lång söndag.

Om jag får jobb får Rita ta seden dit hon kommer.

Fabrikören i sitt esse.


Sedan var det dags att packa våra grejor för Mattias skulle komma vid 11-tiden och köra oss till Dubai. Vi kramade Pia och önskade henne lycka till med studierna för det var vad hon skulle pyssla med denna söndag.


Ett berömt hotell till vänster.

Kolla på vänster sida! Tåget går i luften ut till Atlantis the Palm.


Atlantis the Palm vad är det mot att bo hemma hos Mattias!


När vi kom fram till Dubai så åkte vi ut på den berömda ön som kallas för palmen. Där stannade vi och gick in i ett fantastiskt hotell som heter Atlantis the Palm.

Skapligt akvarium.


Moby Dick simmar på.


Det var ett grymt stort hotell med ett akvarium som var så stort att de hade en val i. Mattias hade sedan lite kundbesök så han släppte av oss vid det största köpcentrum jag någonsin har varit och tittat på.

Rita är bra! Hon handlade inte så mycket.


Det var där de hade den berömda skidbacken inomhus. Det kostade 400 sek då fick du både skidkläder och skidor. Backen var 600 meter hög och det var 4 minusgrader konstant så det var bara att köra på.

Man blev lite sugen på att köra ett par åk.


Men vi nöjde oss med att äta en god middag utanför. Vi gick rund och shoppade lite granna men det var så stort att vi skulle behövt ett par dagar för att se allt. Efter några timmar så kom Mattias tillbaka och då drog vi iväg till Burj Dubai som är värdens högsta byggnad med sina 818 meter.

Detta är en ganska imponerande byggnad.

Jag lovar att den var hög. Sedan följde jag med Mattias på mitt första jobb i Dubai, vi var hemma hos en trevlig dam från Indien och sålde lite sängar. Efter detta besök tog vi oss ut till en golfbana som Colin Montgomery har ritat och även har gett sitt namn till.

Mattias och Rita utanför Montgomerys golfklubb.


Rita kollar om det fanns några tider.


Så här vill rita ha det hemma.



Colin har skåp nr två.


Nästa gång jag kommer tillbaka så ska jag ha mina golfklubbor med för det var en ljuvlig miljö. Sedan åkte vi och åt lite mat med några kompisar till Mattias från Skövde som också trivdes fantastiskt bra i Dubai. Vi han med ett ytterligt besök på ett hotell som heter Westin Dubai och det var också ett fantastiskt ställe med olika kanaler som typ Venedig.

Fyrtornet och släpvagnen framför värdens högsta byggnad.


Två torn till.


Nu var det dags och säga adjö till Mattias och hur vi ska kunna tacka och ge tillbaka allt så som han ställde upp för oss denna vecka vet jag inte än. Mattias var en GRYM värd. Klockan ett var vi på flygplatsen och då hade vi gott om tid för vårt plan gick inte förrän kl 04.00. Jag hann lugnt handla en flaska gin och en flaska Amarula som jag sedan fick hälla ut i Istanbul. Måndag förmiddag var vi åter igen hemma efter en fantastisk resa, och jag har bestämt mig om Pia och Mattias vill och orkar med oss så åker vi tillbaka så snart som möjligt. Det bästa är att det är bara ett par timmars bilfärd från Abu Dhabi till Oman och jag har hört att det finns en väldigt duktig frisör där.

Endast uppnådda resultat värderas,allt annat är oväsentligt!