Nu har vi kommit till klippning nr tre och den ägde rum i den konstnärliga högborgen Paris. Jag hade stora förväntningar på att mitt hår skulle bli behandlat enligt den bästa modellen av haute coiture, och förhoppningarna blev okså infriade.
Resan startade den 21 september 2006 med flyg från Landvetter och sällskapet bestod av sex kompisar från Oliverklubben. Vi anlände utan mankemang till flygplatsen Charles de Gaulle och tog därifrån buss till vårt mysiga centralt belägna hotell Mal-Mahon, 100 meter från Triumfbågen. Ett av målen för resan var, utöver klippningen, att se en fotbollsmatch i franska ligan.

Efter inkvartering på hotellet gick vi ut och åt en god supè på en av de många fina restaurangerna i Paris.

Påföljande dag var en fredag och då tog vi metron till arenan Parc de Prince att för säkerhets skull köpa biljetter till matchen på lördag mellan Paris SG och Nancy.
Vi blev kvar därute i området för lunch och andra aktiviteter. Sent omsider drog vi oss inåt centrala Paris, fortsatte upp till Montmarte för att insupa lite kultur, mat, gott vin och många Crème Brulè.

På eftermiddagen rumlade vi nedför backarna mot Pigalle. Efter en del diskussion delade gruppen sig och halva styrkan (hädanefter kallad dödens grupp) fortsatte mot Eiffeltornet(vilket dom förresten aldrig kom upp i).

Resterande tre personer, inkluderande Blondie, Thomas och mig själv tillbringade några intressanta timmar på en närbelägen känd kyrkogård för att kolla vilka berömda personer som låg begravda där(vi är dock inte nekrofiler).


Det var en hel del bekanta namn.
Senare på kvällen träffades vi alla på hotellet för att smida planer för resten av natten. Det blev krogbesök och tillhörande nattsudd.
Lördagen startade efter sen frukost med klippning på en mycket elegant frisersalong. Jag hade inte specialstuderat franska klippfraser. Thomas fick därför tolka så att
min frisyr blev "cèst si bon". Vi blev båda nästan kära i den lilla goa franska frisörskan (rätt lik Edith Piaf). Kostnad EUR 22. Dyrast hitills, men värt varje cent.

Senare tog vi återigen metron ut till Parc de Prince. Utöver Oliverklubbens medlemmar fanns ytterligare 35000 personer som såg en ganska händelsefattig match som slutade 0-0. Det mest spektakulära var att några fanns från PSG eldade på läktaren, men det tog sig aldrig riktigt. Arenan var rätt så gammal och sliten, som Ullevi fast lite sämre. Vi drog oss direkt efter matchen in till centrala Paris, närmare bestämt Pigalle. Som upplysning, speciellt för de misstänksamma, kan nämnas att i Pigalle finns det inte bara frestelser, utan även högkulturella intitutioner. Även denna kväll/natt blev lång och innehållsrik.

Söndagen var planerad för hemfärd. Bussen hämtade oss på förmiddagen f.v.b till Charles de Gaulle. Vi landade hela och rena utan skärsår på Landvetter. Måndag morgon gick vi alla till jobbet som vanligt.
Själv fick jag många komplimanger för min nya frisse.
