Klippning nr 14 England den 21 april 2009

.


Äntligen var det dags för en klippning som har varit planerad i flera år. Efter tio år i möbelsvängen så har jag fått två söner från Köping, två underbara svär döttrar, fem fantastiska barnbarn. Det sägs att det inte är biologiskt men ibland så undrar jag för likheten är skrämmande, naturligtvis inte utseende men sättet att vara, att glömma, slarviga, omtänksamma, frikostliga, fotbolls tokiga, listan kan göras lång. Peter och Nicklas som de heter har tagit Rita och mig in i deras släkt så nu känns det som att det är på riktigt. Vi startade med 1000 kr var vilket kändes tryggt för vi hade ju helt klart för oss hur vi skulle få ihop pengar till våran dröm, att åka till Manchester och kolla på fotboll. Det var lite motigt i början men efter ett tag så började stålarna att flyta in. Vi fick ihop trettiotre tusen kronor så vi satte igång planeringen för en resa till England. Det var möbelmässa i Stockholm så det var ju självklart att Micke och jag upp och kolla på Lectus nya sängar. Sverige skulle spela en vänskapsmatch mot Ryssland och tanken att fördubbla våra pengar den kittlade mycket. Efter ett tips från en Lectusanställd vid namn Peter Adehill så bestämde vi att sätta rubbet på Sverige. Vi hade en kanonkväll på Cafe Opera och där fick vi reda på resultatet i matchen, Sverige vann med 3-2. När jag dagen efter fick kollat på saldot så var det på 76400 kr.

Nu ska det firas ordentligt när saldot är på 75000kr.


Nu var det slutspelat (1400 spelade vi bort snabbt). Vi köpte flygbiljetter och de dyraste matchbiljetter som fanns till matchen mellan Manchester united och Portsmouth. Oturen var framme, Manchester gick vidare i en cupmatch så vår match blev uppskjuten på obestämd framtid, vi fick inga pengar tillbaka utan det var bara att vänta på ett nytt datum. Så äntligen var det klart att onsdagen 22 april skulle matchen spelas. Mitt tåg gick på tisdagseftermiddagen mot Stockholm där vi hade bokat hotellrum ute på Arlanda.

Peter var den första att kliva ombord.


Jag hade handlat med lite mat och dricka för att överraska mina pojkar som naturligtvis alltid är hungriga. Peter som var glad och lycklig, klev ombord i Örebro, då ställde jag självklart första frågan. Har du med dig passet och pengarna? Äpplet faller ju inte så lång från trädet så frågan var inte speciellt märkvärdig. Peter strålade när han lugnt plockade fram både pass och pengar. Vi dukade inte upp med en gång utan väntade på Nicklas som skulle kliva på i Köping, det var bara en halvtimmes resa så det var helt ok. Även Nicklas strålade när han kom för detta var ju något som vi hade väntat på länge. Självklart var jag ju tvungen att ställa samma fråga till junior, passet, pengarna? Nicklas log lite snett och började plocka fram sin plånbok och man såg att leendet började krokna lite.

Nicklas ringer förtvivlat för att hitta någon som kan köra upp passet till Arlanda.


En nöjd Nickals med sitt pass(fråga honom vad han fick betala)


Det visade sig att passet inte var med, så efter några samtal fick han tag i en chaffis som mot en ganska hygglig slant satte sig i bilen och körde upp passet, ungar!!!! Nu äntligen kunde vi duka upp och skåla för en förhoppningsvis dyr och trevlig resa. Kvällen ute på Arlanda blev mycket lugn, en enkel måltid och sedan var det god natt för det var väckning halv 6 då planet skulle gå 7.00.

Gå upp nu!!!


Det var en snabb upp stigning som bara grabbar kan och iväg till incheckningen. Efter varsin whisky och en varmsmörgås var det läge att beställa en whisky till. Planet kom iväg utan några problem och vi landade efter några gin o tonic tidsenligt i Manchester. En taxi tog oss ut till arenan där vi skull hämta våra biljetter.


Efter en timma i England hade jag fått två nya kompisar.


Old Traffod är en maffig arena.


Vi hade ju gott ställt så taxin fick vänta för vidare transport till vårat hotell som låg väldigt centralt till. Receptionen såg väldigt spartanskt ut så Nicklas och jag började gnälla på Peter som hade bokat hotellet. Men när vi kom upp så var det en lägenhet som var riktigt very nice som de säger i England. Vi packade upp och snyggade till oss för vi skulle vara ute på arenan tre timmar innan matchen där det ingick tre rätters middag med vin och alla möjliga drycker som hör till. Vi var ju naturligtvis lite sena så de tre platser som var lediga var inte svåra att hitta. Turen var med oss då vi fick sitta ganska nära scenen med ett jättetrevligt sällskap från Bolton.

Nicklas och Peter med vårt sällskap från Bolton.


Själv fick rycka in och jobba lite.


Peter, Wilf och Nicklas.


Wilf tyckte att jag skulle skriva en bok också. han lovade att hjälpa mig.


Macheda från Italien och Fabio från Brasilien här med ett blivande proffs som spelar i Evertons pojklag.


Konferenciern var en gammal proffs spelare från Manchester united som heter Wilf Mc Gunniess, och efter lite trolleri så fattar ni att vi blev ganska goda kompisar med honom. Stämningen var hög och det presenterades både laguppställning och en del spelare innan de så var dags att slussas ut till våra platser. Det var en mäktig syn som möte oss när vi kom ut och det satt ca 75000 på läktarna. Det går inte att beskriva utan måste upplevas på plats. Matchen som var si så där slutade med vinst till Manchester (2-0).

I denna stund var vi alla tre väldigt lyckliga.


Theatre of dreams.


Efter slutsignalen var det åter dags att gå tillbaka till våra platser i restaurangen där det nalkades mera drycker. Det kom ut några spelare från bägge lagen som blev intervjuade. Vi hade även tillfälle att bli fotograferade med bucklorna från Champion league och Premier league. Ungtupparna rusade naturligtvis snabbt iväg och blev fotograferade. Peter som snart ska fylla 40 år kom tillbaka med en autograf på armen, den satt säkert kvar i fler dagar, moget! Efter en superkväll så var vi alla tre mer än nöjda och belåtna, allt var över förväntan. En taxi till hotellet, och därefter upp till våran lägenhet där vi kom överens att detta var värt vartenda pund. Juniorerna som nu var trötta tog varsin kudde för att besöka John Blund, och det tog inte många minuter innan de båda sov så sött. Själv så borstade jag mina tänder, snyggade till mig i håret gick ut i Manchesters natt liv samtidigt som jag visslade på Frank Sinatras My Way. Så var det åter igen en underbar morgon och det var läge att börja fundera över vilken typ av frisör som jag skulle uppsöka. Peter som var på hugget tyckte att vi skulle starta med att äta en god engelsk frukost med ägg och bacon.

Nicklas i sitt esse.


Junior som inte orkade röra på sig grymtade i soffan att han varken ville eller kunde följa med. Den lilla stackaren hade ont i sitt huvud. Men vi som inte drack så mycket kvällen innan drog ut på stan fulla av inspiration för att ha en riktig trevlig dag. Peter och jag drog iväg för att stilla våran hunger som nu började bli kännbar. Vi närmade oss centrum ganska snabbt, så speciellt lång behövde vi inte gå.

Här står jag i mina ryska jeans utanför frisörs salongen.


Det dök upp en frisör och Peter tyckte att det var lika bra att få min klippning avklarad så att vi sedan kunde gå in helhjärtat för ölen och maten. Vi hamnade på ett riktigt proffsigt ställe där en ung flicka först tog hand om mig för hårtvätt och hårmassage.

Ibland är det ljuvligt att gå till frisören.


Det här ska vi nog kunna göra något åt.


Fantastiskt hår att jobba med.


Ni förstår nu varför det kostade 60 pund?


Nu är jag snart klar.


Redan i detta läge började Peter inse att detta skulle ta lång tid innan det blev någon öl, ägg och bacon. Vi blev kvar i två timmar för det var Manchesters populäraste modefrisör och man kan säga att han var väldigt noggrann (fråga Peter). När jag så äntligen var klar och hade betalat 60 pund insåg jag att detta var den dyraste klippningen jag hade varit med om i hela mitt liv.

Wow, kan det bli bättre?


Nu var det raska steg till först bästa restaurang vi kunde hitta där vi snabbt beställde öl och mat. Vi blev sittande på samma ställe i flera timmar, och där gick vi verkligen igenom livet. Det blev mycket skratt och tårar samtidigt som junior ringde hela tiden och undrade när vi kom hem.

Ingefäran i England dög alldeles utmärkt.


Här sitter vi och spanar in vackra damer men det var inte lätt. Jag tror att alla är i Sverige.


Han började friskna till och bad oss snällt att vi skulle köpa med oss en Big Mac och en stor cola. När vi skulle dra oss hemåt fick vi se en massa glada engelsmän på en pub vilket gjorde att vi blev lite nyfikna. Det visade sig att de firade St Patriks day så självklart stannade vi kvar då man har lärt sig att man ska ta seden dit man kommer. Efter ytterliga några timmar senare kom vi äntligen hem till Nicklas som nu såg helt okey ut.

Visst ser Nicklas pigg ut?


Det kostar på att vara med pappa en hel dag.


Vi tog oss en liten lutare på en timma sedan var vi klara för att ge oss ut i nattens hetta. Efter ett besök på en chinakrog där vi åt och drack så att vi nästan storknade, tog vi oss sedan ut i Manchesters nattliv. Alla tre var pigga och nyktra på morgonen så vi gick gemensamt ut och åt en bastant frukost som naturligtvis bestod utav ägg, bacon, och vita bönor. Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till fotbollsarenan där juniorerna skulle köpa lite kläder till sina barn. Själv inhandlade jag en liten sparkdräkt för jag ska bli världens bästa morfar i augusti.

Yes, en pub!


Nu är vi törstiga.

Ingen vågade att spela mot mig.

Nicklas drömmer om sin sons proffskarriär.

Här har vi en drömmare till.

Lite goa bilder på väggarna.

Nostalgi.

Det var tider med George Best.

Sex underbara lirare.Best, Law och Charlton högst upp om ni undrar.


Eftersom vi handlade ur våran gemensamma kassa tyckte Peter och Nicklas att det inte var rättvists då jag inte köpte så mycket. Juniorerna tyckte att jag var klädd som en rysk sutenör så vi drog iväg med en taxi till ett grymt köpcenter strax utanför Manchester.

Ett fantastiskt köpcentrum strax utanför Manchester.


Där köpte de ett par moderna jeans och ett par fräcka skor från senaste modet. Nu var mina pojkar stolta över mig. Efter en middag var det så dags att ta farväl utav denna trevliga stad. Vi flög till Stockholm där vi övernattade och sedan var det buss och tåg mot mitt kära Göteborg. Denna resa var ett fantastigt minne för livet och jag tror nog att dessa underbara pojkar är mina på riktigt. Vi gjorde allt som vi ville kunde och orkade med, men när vi hade summerade var resan hade kostat visade det sig att det fanns 10.000kr kvar på vårat konto. Så det är bara och slå våra kloka huvud ihop och spela ihop lite mera deg till nästa klippning.

Så var det tyvärr slut för denna gång!

Klippning nr 13 Estland den 11 april 2009

.




Nu var det dags för en klippning, för jag var riktigt långhårig. Det var sju månader sedan jag hade friserat mig i Budapest, så nu letade jag efter ett lämpligt land att åka till. Valet föll på Estland på grund av att vi hittade en resa med Göteborgs-Postens läsvärdekort. Dels var den väldigt billig, den kostade bara 1400 kr per person och den gick på påskaftonen vilket passade perfekt. Klockan nio på morgonen var det dags för avgång med buss mot Stockholm. En god vän till mig som heter Per och hans flickvän Anna skulle också åka dit, fast de hade ingen susning att vi var med. Det blev därför ett glatt möte på terminalen. Första stoppet var strax utanför Jönköping där vi åt medhavda mackor och kaffe med lite konjak till.

Rita äter lunch i det gröna med Anna och Per.

Nu började det äntligen kännas som att det skulle bli en bra påskhelg. Efter ytterligare ett stopp i Nyköpingsbro var vi framme i Stockholm där färjan Cinderella väntade på att få ta oss till Tallin i Estland. Efter inkvartering i vår hytt gick vi upp på däck för att njuta av den vackra stockholmska skärgården.

Rita jagar "baren-Håkan", känd från en dockussåpa. Tyvärr blir hon stoppad.


Naturligtvis så var Per som är en gammal seglare där med Anna. De var där för att beundra denna ljuvliga kväll med solnedgång och ett par goda kalla öl. Så var det dags att gå ner och snygga till sig för kvällen, då det väntades en trerätters middag. Vi kom lite sent ner till vårt buss sällskap, vilket gjorde att vi fick ett eget bord. Det blev vi inte ledsna över, för vi hade mycket trevligt tillsammans. Lagom runda under fötterna gick vi så vidare för att utforska om det fanns några trevliga ställen att dansa på. Det var det minsta problemet.Det vimlade av dansgolv så natten blev lång. Till frukost så bjöds det på ett fantastiskt uppdukat långbord, där man verkligen kunde äta sig mätt.

Här står jag (håret hängande på axlarna) med två vackra damer ombord. Anna och Rita.


Vi tog sällskap med Anna och Per iland för att lägga en heldag i Tallin. Äntligen få tillfälle att besöka en frisör. Mitt hår var ganska långt nu, så det var lite spännande om det skulle vara öppet, för det var ju påskhelg och söndag. Det skulle ju vara på gränsen till katastrof om jag inte skulle hitta något ställe att klippa mig på. Jag såg verkligen ut som en riktig "glidare". Redan vid hamnen så fann vi ett litet köpcentrum där jag hittade en estländska som stod med saxen i högsta hugg.

Äntligen en skylt som jag förstår. Klippning på gång.

Nu åker mina guldlockar all världens väg.


Åter igen så fick jag massor med beröm för mitt gråa fina hår.

Hon hoppades att jag skulle komma tillbaka. Tyckte jag att hon sa.

Så var man redo för dansen igen. Nyklippt och fin.


Jag fick en ganska snygg frisse för EUR 6, så det kändes bra att ge sig ut i Tallins vimmel. Anna och Per som är lite kulturrella drog iväg på sitt håll, medan Rita och jag tog oss till gamla stan där vi fort som bövlen letade upp en trevlig pub där vi fick ett par kalla goda öl. Det var en ganska mysig stad. Vädret var riktigt fint, så vi vandrade runt och kände oss som ett par ganska nöjda turister.

Ett riktigt gammalt apotek.


Vi var bland annat på världens äldsta apotek som är i bruk. Det byggdes år 1422. Efter några timmars vandrande så hittade vi en riktig gammal restaurang som heter Old Hansa där personalen bar kläder från 1500-hundratalet.

En ung man utanför en gammal krog.


Där fanns många kulinariska maträtter att välja på, bland annat björnkött. Vi hade ju njutit av en bastant frukost, så vi var inte särskilt hungriga. Vi beställde en flaska kryddat vin som smakade sådär. Ut på stan igen för att insupa den sista atmosfären innan vi var tvungna att dra oss mot båten som skulle avgå till Stockholm vid 19-tiden.

Ett besök i kyrkan kan ibland kännas bra.


Ute på stora torget så hittade vi våra kompisar Anna och Per, som med stor inlevelse berättade vad de hade varit med om (ring mig så kan ni få tel.nr till Per om ni vill veta vad de gjorde). Efter ett par öl var det dags att ta oss till båten för vidare transport mot kungliga huvudstaden Stockholm.

Så var det åter dags att åka hem igen med detta fina fartyg.


Efter en dusch var det så dags att äta en trerätters middag igen vilket kändes ganska bra, för vi var lite hungriga båda två. Vi tog följe med Anna och Per vilket var mycket trevligt för skrattet var med hela tiden. Vinet flödade, älgkött till huvudrätt, vad mer kunde man begära för denna billiga klippresa.

En fin bild över Stockholms vackra skärgård.


Efter ett besök på en pub ombord, där en mycket duktig sångare bjöd på skönsång kände Rita och jag att det var dags att ta godnatt. Ungdomarna var uppe några timmar till fick jag höra från en säker källa.

Per bevakar så att vi inte går på grund.


Dagen efter gick vi till matsalen där det serverades en fantastisk brunch med all mat och dryck som tänkas kan. Båten skulle gå via Mariehamn för våra töntiga lagars skull (spritrestriktioner). Det var den första resa, som jag har gjort i vuxen ålder utan ens gå in i någon butik och handla, vilket fick mig att må bra. Efter den förträffliga brunchen gick Rita och jag ned i hytten och gjorde det som alltid står högst upp på min lista. Det är att få gå och ta sig en lutare efter maten. En timmas sömn och jag kände mig stark igen. Visst kan livet vara underbart ibland !

Tre glada resenärer som snart är i hamn.


Dagen tillbringade vi på däck för det var ett underbart påskväder. Båten var iland vid 16-tiden. Bussen blev lite försenad på grund av att det var två äldre damer som hade kommit på vift, dock inte våra egna, för där hade vi örnkoll så att inte de skulle försvinna. Både Per och jag konstaterade att vi var mycket nöjda med våra goa damer som inte hade skällt på oss en enda gång.

Tack och adjö för denna gången.


Vi stannade på en vägkrog där vi åt en enkel middag innan det var dags för den sista etappen mot vårt kära Göteborg. Vi var framme i Göteborg kl 22.30 lagom småtrötta. Men jag var så nöjd med min Tallinklippning, vilket till stor del berodde på våra kära vänner Anna och Per. En promenad hem och ett snabbt skutt i sängen där mina tankar redan gick till nästa klippning. Den är redan bestämd. England, en fotbollsmatch på Old Trafford mellan Manchester United och Portsmouth.