Klippning nr 15 Tyskland den 21 maj 2009

.


För att denna gång göra det extra festligt, åkte vi iväg på Kristi Himmelfärdsdagen, d v s 21 maj 2009. Berlin ligger ju inte så värst långt borta, så vi bestämde oss för att åka buss dit.
Vi åkte med Resemakar`n, som visade sig vara ett föredömligt bussbolag. Allting funkade utan mankemang. Normalt har vi två syften med våra resor; för det första att jag skall klippa mig och för det andra att se en fotbollsmatch. Tyvärr spelade Herta Berlin, som låg i toppen av Bundesliga, borta denna helg.

Nu skulle vi haft Sambucan.


Totalt blev vi sex personer, som samlades för avfärd på morgonen vid Shellmacken nära Nils Ericssonsplatsen. Ja, det var ju inte bara Oliverklubben exklusivt som reste, utan bussen var fullpackad med andra trevliga passagerare
En nykomling i Oliverklubben var med för första gången. Närmre bestämt Hulken (döpt för 31 år sedan till Christian) och det kom oräkneliga och oupphörliga skrattsalvor från hans strupe under de kommande fyra dagarna.
Första stoppet på resan var i Björkäng utanför Varberg, där vi fick hemmagjorda mackor av Pussie. Vi var lovade att få fukta de torra mackorna med Hulkens medhavda Sambuca, men tyvärr fanns det plötsligt ingen Sambuca.

Pussies mackor smakade utmärkt.


Han hade konsumerat flaskans innehåll kvällen innan (det märktes!). Ingen bra början för en debutant!!! Vi andra är emellertid ganska rutinerade och kom snabbt över denna fadäs.

En lugn och fin båtresa med sina kära vänner!


Resan fortsatte via Helsingborg/Helsingör till Rödby där vi embarkerade färjan till Rostock. Efter fyra timmar på tysk Autobahn kom vi vid 21-tiden fram till Hotel Altea i centrala Berlin.

Domarn tar komandot vid incheckningen.


Vi lämnade bagaget på rummen och gick snabbt ut i den spännande tyska varma kvällen. Strax runt hörnet hittade vi en äkta vietnamesisk (!) restaurang, där vi blev sittande några timmar. Någon wienerschnitzel med sauerkraut fanns inte att uppbringa men det gick även bra med stekta nudlar och kyckling. Genuin tysk öl fanns förvisso i överflöd.
Kvällen övergick i natt och natten övergick till morgon innan vi hittade tillbaka till hotellet.
Dagen efter gick vi ut på stan och snart hittade vi en kanal till floden Spree.

Besättningen går ombord på M/S Fritz.


Vi tog en flodbåt som gick runt hela stan. Det visade sig vara ett lyckokast och en ypperlig båt. Det fanns god mat och dryck i oanade mängder. Under den nästan fyra timmar färden åt vi bl.a. jättegod färsk sparris som sköljdes ned med öl och vin. Dessutom fick vi se härliga vyer från Berlin.

Snart så kommer vår sparris med några flaskor öl till.


Vi åkte förbi riksdagshuset, Operan, den kända TV-masten på Alexanderplatz, in genom gamla Östtyskland och mycket annat. Efter den fina sightseeingen promenerade vi till hotellet för någon timmas vila. Liggande och filosoferande på sängen fick Thomas och jag en plötslig uppenbarelse. Den tyska staten = kasinot måste utöka på vårt ”dödskonto”. Som upplysning är
”dödskontot” ett gemensamt konto där innestående summa tillfaller den av oss två som dör sist (ett vad). Vårt mål är förvisso inte att dö, utan att vi skall ha pengarna till vår resa 2011, vilken kommer att gå till den stora kamelmarknaden i Rajahstan/Indien. Väl framme på kasinot blev Hulken stoppad. Han hade ingen kavaj. Men efter att ha hyrt en för EUR 5 så kom han in. Själv tyckte Hulken att han liknade en amerikansk skådis (Woody Harrelson). Vi andra kunde varken bekräfta eller förneka… Direkt efter inväxling så satte vi EUR 1000 och vann genast ytterligare EUR 1000. Efter denna snabba påfyllning till kontot satte vi punkt för spelandet. Efter lite ”nachspiel” kom vi hem till hotellet för några timmars sömn.
Lördagen planering bestod i klippning och att åka till Checkpoint Charlie.

Detta ser ut att vara en superb salong.


Vi letade först efter några frisersalonger. Efter en stund hittade vi en turkisk salong (Det verkade inte finnas några tyska i vårt område). Äntligen fick jag med en långhårig bundsförvant (Hulken) som också klippte sig.

Våran nya rockie Hulken, sitter här med sin snygga frisör.

Snart kommer min lilla pudding.

Nu är jag också nöjd.


Jag fick en fet frisörska och Hulken en smal kille. Vi var båda nöjda med resultatet och betalade endast EUR 8 per skalle.

Hulken och jag känner oss starka. Nyklippta och granna.

Sen tog vi U-bahn (tunnelbanan) till Checkpoint Charlie.

Pussie och Hulken står här i tryggt förvar.


Några av oss gick in på museét och fick lite idéer om hur man flyr på bästa sätt i en liten Trabant. Efter en lunch i närheten fortsatte vi uppför avenyn mot Brandenburger Tor

Nu var alla mätta och belåtna.


Inte Hulken förstås, han åt alltid.


Det var en fruktansvärd massa människor ju närmre vi kom. Det blev svårare och svårare att ta sig fram. Stormen tyckte att det blev för jobbigt och vände. Vi andra fortsatte. Vi läste dagen efter i tidningen att det var ca 600 000 personer ute vid Brandenburger Tor.

Det känndes som att det var mycket folk.


Orsaken var att den västtyska staten, Bundesrepublik Deutschland, bildades på dagen 60 år tidigare.

Äntligen så är vi framme på Brandenburger Tor.


Vi hejade på kanslern Angela Merkel och vi uppfattade att hon bad oss hälsa tillbaka till statsminister Reinfeldt. Men vi är relativt osäkra på detta. Vi hade ganska kul i vimlet, där det fanns oräkneliga stånd av allehanda slag.
Efter flera timmar kom vi till hotellet, där nya planer drogs upp. Min kompis Thomas föreslog att vi skulle ta oss in till centrala Berlin vid Gedäckniskirche (en kyrkoruin från andra världskriget) och det gjorde vi.

Här står det två nöjda polare som skålar och tackar den Tyska staten för deras bidrag på Eur 1000.


Där fanns nämligen en jättestor restaurang/pub med dans och liveband. Det var ett ös utan dess like. Ett band som spelade gamla låtar från 60 och 70-talet. Även våra ”ungtuppar” Pussie och Hulken gillade läget.
På morgonkröken hemgång till Altea.
Söndag morgon inför bussresan hem, åt jag frukost i matsalen för första gången. Den var så fin och mångfalden stor, så att jag nästan ångrade att jag inte hasat mig upp de andra mornarna.
Vi äntrade bussen vid 9-tiden och välkomnades av vår eminente reseledare från Resemakar`n Hasse Sjöström.

Våran reseledare som önskade att vi skulle åka med honom igen. Vem vet?


Väl framme i Rostock fick vi möjlighet att inhandla förnödenheter i en bordershop.
Efter en lugn sjö- och bussresa lämnade vi bussen på samma ställe, som vi steg på.
Nu är jag äntligen ikapp och i fas med alla mina klippresor. Varthän nästa resa går är i skrivande stund obekant. Det kan bli en klipp/fotbollsresa till Istanbul. Vem vet?

Det är skönt att komma hem 10.000kr rikare.