Klippresa nr 7 Danmark den 2 juli 2007

.



Resan startade som en semestertripp med goda vänner till Simrishamn.


En fika på vägen. Eva,Thomas och Rita.


Egentligen fanns då inga planer på klippning, men livet är oförutsägbart och allting kan ju ändra sig. Väl ankomna till Simrishamn tog vi in på det centralt belägna Hotel Turistgården.


Efter som jag körde hela tiden så var det gott att få koppla av ibland.


Här är våran fin trädgård på hotellet.


Kvällen tillbringades på restaurang.


Nu var vi mätta och belåtna så det var dags att leta efter en boulebana.


Därefter sent och mörkt boulespel i stadsparken. Våra klot och ”lillen” syntes bara sporadiskt, vilket gjorde poängberäkningen till ett hasardartat och diskussionsfyllt vågspel. Tack och lov; slutet gott, allting gott.


Här står det två lyckliga vinnare,vad gör man inte för sina vänner.


Dagen därpå var vi tidigt uppe, d v s 9-tiden, fulla av energi från den skånska lantluften.


Rita gör sig i ordning för våran tur till Kivik.


På hotellet hyrde vi cyklar och gav oss iväg på en 3-mils tur (enkel väg) till Kivik där vi inspekterade cidertillverkningen på därstädes musteri.


Eva och Thomas kanske funderar på egen tillverkning.


Efter att ha blivit mycket nöjda med tillverkningsprocessen cyklade vi tillbaka till Simrishamn, efter att ha avnjutit rökta fiskar på en utomhusrestaurang.


Här cyklar vi i från musteriet i Kivik.


På väg till Simrishamn fanns det en mycket mystisk nedförsluta. Vi var alla tvungna att hela tiden trampa i denna flera kilometer långa nedförsbacke.


Det tog verkligen hårt på krafterna för en del.


Var det månne en omvänd magnetism, eller något annat oförklarligt fenomen? För lite olja i navet? Nu till resans höjdpunkt (friseringen)… Nästa dag embarkerade vi färjan till Bornholm och möttes i Rönne av strålande solsken.


Här går färjan till Bornholm.


Som tur var kunde man få en pilsner.


Efter en lång och tröttande rundvandring hamnade vi på en kyrkogård, där en gemytlig dansk dök upp. På frågan om även vi svenskar kunde få vår slutliga vila där, svarade dansken klart och tydligt att man var tvungen att vara dansk för att bli begravd på Bornholm. Eftersom vi just då inte hade en tanke på att byta nationalitet avlägsnade vi oss snabbt mot närmaste utskänkningsställe för att stilla hunger och törst. Efter att vi alla fyra var mätta och belåtna kläckte jag min länge förborgade hemlighet, nämligen att jag var så långhårig att jag per omgående måste klippa mig.


Här har jag hittat en salong.

Damerna suckade lite ointresserat och gick för att shoppa. Min vän Thomas och jag letade upp en dejlig klippsalong med mycket läckra frisörskor. Eftersom kompisen ville vila sig utomhus lite grann efter maten, gav jag honom min kamera med ordern att dyka upp om 10 minuter igen för att föreviga min förvandling från långhårig hippie till normalhårig svensk.


Ett kort hann jag få innan frisören satte saxen i huvudet.


När min klippning som kostade 100 Dk var klar efter en dryg halvtimme och ingen fotograf uppenbarat sig, gick jag ut ur salongen och tittade mig omkring. Förklaringen syntes direkt på 20 meters avstånd.


Här sitter fotografen utvilad och nöjd.


Fotografen satt lutad mot ett staket med huvudet i en konstig vinkel och sov gott. Här har ni orsaken till att inga bilder finns i bildspelet av min förvandling på Bornholm.

Här är jag nyklippt fast lite grinig på fotografen som somnade.


Nåväl, resultatet var jag i alla fall nöjd med, även om damerna knappt märkte något.
En fin hemresa till Simrishamn, även om tyvärr ingen enda på färjan verkade uppmärksamma min granna frisyr.


Här sitter vi ganska nöjda efter några fina dagar i Danmark och Skåne.


Dag fyra anträdde vi den 35 mil långa färden hem till Göteborg i hällande regn, med stopp vid Laxbutiken i Falkenberg. Alltså, fint väder tills vi åkte hem. Kan det vara det bättre?

Klippresan nr 6 Dominikanska Republiken den 29 april 2007

.


Linda körde oss tidigt på morgonen då planet skulle gå kl 06.00 till Dominikanska Republiken med mellan landning i Paris. Våran resesällskap var Klas med hans förra ex Isabell.

Första skålen på våran resa. Rita och Klas ganska nöjda.


Vi landade i huvudstaden Santo Domingo i 32 graders värme. Taxi resa till det centralt belägna hotellet mitt i smeten tog ca en halv timme. Dubbelrummet kostade 560 pund/natt vilket var helt ok.


Jag älskade att sitta på balkongen och följa pulsen i staden.

Tisdagen den 1 maj tog vi en public buss till den berömda stranden Bocho Chicka som låg ett par mil utanför centrum. Där myllrade det av solbrända människor, inte bara på grund av deras naturliga hudfärg utan av den starka solen.

>Stranden var klart godkänd.

Det var en härlig dag på beachen. Senare på kvällen avnjöt vi en god middag på en trevlig restaurang nära hotellet.
Resan skulle vidare till norra sidan av ön Sosua där vår vän Klas har en lägenhet. Restiden dit tar ungefär 7 timmar med buss.

I väntan på transport till Klas sommarställe.

Här står Rita utanför Klas dörr.

Isabell njuter av sin fina pool och den vackra stranden i bakgrunden.

Vi installerade oss hos en tysk dam som har en hacienda med flera lägenheter i. Detta stället låg en stenkast från Klas lägenhet. Vi blev väldigt väl mottagna av värdinnan, trädgårdsmästare, 2 hundar och en kattjävel (enligt Rita).

Här sitter Rita utanför vår lägenhet. Isabell och Klas i bakgrunden.

Då längtan efter bad var stor, gick vi med snabba steg till en fantastisk strand vid namn Los Charamigos där vi träffade en trevlig kille vid namn Mandy. Han fattade tycke för oss och serverade mat och dryck dagarna i ända.

Vårt favoritställe på stranden.

Sedan ut på byn, där vi handlade lite vatten, rom och nötter. Kvällen avslutades med en lokal middag med jämna elavbrott.
Torsdag morgon efter frukost var det stranden som lockade åter igen. 30 grader, sol och underbart vatten. På eftermiddagen var det äntligen dags för ett besök hos den lokala frisören.

Väntar på att det ska bli min tur.

Klas hade naturligtvis spanat in ett bra ställe där han själv har gjort sig vacker. Jag blev väldigt nöjd för en kostnad av 20 svenska kronor.

Det är trevligt med lite publik.

Det här känns som att det kommer att bli bra.

Elektrikern kommer kanske nästa år.

En ganska mysig salong.(kolla frisörens bike inne i salongen).

Lämnade ganska rikligt med dricks vilket gjorde att jag blev kändis i byn. Kvällen avslutades med barbeque.
Mot nya äventyr med public buss till Cabarete där vi åt en underbar middag med bara fötter i sanden.

Här sitter vi på stranden i månskenet och väntar på maten.

Sedan lite disco med lokala damer. Kvällen bestod även av trolleri vilket visade sig vara en succe.

Här står brudarna och väntar på en dans.

Taxi hem i mörkret, en nattfösare på verandan med våra ödlor och hundar som verkade gilla oss.
Måndagen 7 maj hyrde vi en bil kl 09.00 på morgonen. Efter frukosten bar det i väg till ett annat ställe som låg ca 5 timmars bilresa österut som heter Las Terenas.

En vy över lite konstverk från vår balkong.

Efter vi hade inkvarterat oss gick vi ner till stranden Las Palmeras.

En underbar strandpromenad.

Knappt efter en timma så kom det en orkan så det var bara att rusa hem till hotellet och krypa ner och stänga dörrarna. Det hjälpte dock föga för regnet piskade in mellan fönster och dörrar. Efter ett par timmar var ovädret över och vi kunde ta oss ut i gyttjan till restaurang.

Det var ett grymt oväder.

Middag bestod av kyckling och byns lokala viner. Bäcksvart när vi skulle hem, lera och översvämningar överallt på vägen.
Dagen efter tog Rita och jag en långpromenad på stranden och träffade både fiskare och annat lokalt folk.

Mina nya fiskarpolare.



Rita har alltid tur när hon fiskar.

Själv fångade jag en liten calamares.

Sedan bar det i väg tillbaka till Sosua. Efter mycket diskuterande hittade vi ett ställe där vi skulle äta. Mycket spartanskt, hönsen sprang omkring hej vilt. Ägarinnan nackade ett par av dem så det tog lite tid innan vi kunde få i oss lite mat så det hann bli mörkt igen innan vi var hemma. Vägarna är farliga att färdas på efter mörkrets intåg.
Frukostarna åt vi alltid hos Klas och Isabell. Sedan var det antingen poolen eller beachen.

Egen pool är ju inte fel.Tack min kära vän Klas Gunnar.

Eller hur Rita?

Fredagen den 11 maj var det dags att packa och ta bussen tillbaka till Santo Domingo. Mycket vemodigt eftersom det var ett riktigt paradis vi hade tillbringat våra underbara dagar.
Åter tillbaka på hotellet där det fanns en fantastisk balkong att sitta och studera folklivet. Där fanns det en salig blandning av folk, allt från skoputsare till lokala glädjeflickor. Mycket fascinerande.

Ibland är det tryggt att ha med sig Rita. (jag lovar bara ibland).

Flyget gick kl 21.20, landade i Paris kl 12.00 vilket gjorde att vi missade ett plan och fick vänta i 8 timmar.


En del klipper sig, andra förlänger sitt hår, men du ska veta Klas Gunnar att jag tycker väldigt mycket om dig.

Hemma i Göteborg kl 23.00. Färdig kvällsmat väntade oss hemma. Ingrid (morsan) hade ordnat det. Tillbaka till verkligheten dagen efter. Värt var enda öre. (Klippningen hade varit billigare om vi stannat hemma).



Nöjd med min klippning ? Naturligtvis, men lite dyrt, 17.286 kr. Det var värt varje krona, så tack mina vänner Isabell, Klas och självklart min kära sambo Rita som gjort denna klippning till ett fantastiskt minne för livet.