Linda körde oss tidigt på morgonen då planet skulle gå kl 06.00 till Dominikanska Republiken med mellan landning i Paris. Våran resesällskap var Klas med hans förra ex Isabell.

Vi landade i huvudstaden Santo Domingo i 32 graders värme. Taxi resa till det centralt belägna hotellet mitt i smeten tog ca en halv timme. Dubbelrummet kostade 560 pund/natt vilket var helt ok.

Jag älskade att sitta på balkongen och följa pulsen i staden.
Tisdagen den 1 maj tog vi en public buss till den berömda stranden Bocho Chicka som låg ett par mil utanför centrum. Där myllrade det av solbrända människor, inte bara på grund av deras naturliga hudfärg utan av den starka solen.

Det var en härlig dag på beachen. Senare på kvällen avnjöt vi en god middag på en trevlig restaurang nära hotellet.
Resan skulle vidare till norra sidan av ön Sosua där vår vän Klas har en lägenhet. Restiden dit tar ungefär 7 timmar med buss.



Vi installerade oss hos en tysk dam som har en hacienda med flera lägenheter i. Detta stället låg en stenkast från Klas lägenhet. Vi blev väldigt väl mottagna av värdinnan, trädgårdsmästare, 2 hundar och en kattjävel (enligt Rita).

Då längtan efter bad var stor, gick vi med snabba steg till en fantastisk strand vid namn Los Charamigos där vi träffade en trevlig kille vid namn Mandy. Han fattade tycke för oss och serverade mat och dryck dagarna i ända.

Sedan ut på byn, där vi handlade lite vatten, rom och nötter. Kvällen avslutades med en lokal middag med jämna elavbrott.
Torsdag morgon efter frukost var det stranden som lockade åter igen. 30 grader, sol och underbart vatten. På eftermiddagen var det äntligen dags för ett besök hos den lokala frisören.

Klas hade naturligtvis spanat in ett bra ställe där han själv har gjort sig vacker. Jag blev väldigt nöjd för en kostnad av 20 svenska kronor.




Lämnade ganska rikligt med dricks vilket gjorde att jag blev kändis i byn. Kvällen avslutades med barbeque.
Mot nya äventyr med public buss till Cabarete där vi åt en underbar middag med bara fötter i sanden.

Sedan lite disco med lokala damer. Kvällen bestod även av trolleri vilket visade sig vara en succe.

Taxi hem i mörkret, en nattfösare på verandan med våra ödlor och hundar som verkade gilla oss.
Måndagen 7 maj hyrde vi en bil kl 09.00 på morgonen. Efter frukosten bar det i väg till ett annat ställe som låg ca 5 timmars bilresa österut som heter Las Terenas.

Efter vi hade inkvarterat oss gick vi ner till stranden Las Palmeras.

Knappt efter en timma så kom det en orkan så det var bara att rusa hem till hotellet och krypa ner och stänga dörrarna. Det hjälpte dock föga för regnet piskade in mellan fönster och dörrar. Efter ett par timmar var ovädret över och vi kunde ta oss ut i gyttjan till restaurang.

Middag bestod av kyckling och byns lokala viner. Bäcksvart när vi skulle hem, lera och översvämningar överallt på vägen.
Dagen efter tog Rita och jag en långpromenad på stranden och träffade både fiskare och annat lokalt folk.



Sedan bar det i väg tillbaka till Sosua. Efter mycket diskuterande hittade vi ett ställe där vi skulle äta. Mycket spartanskt, hönsen sprang omkring hej vilt. Ägarinnan nackade ett par av dem så det tog lite tid innan vi kunde få i oss lite mat så det hann bli mörkt igen innan vi var hemma. Vägarna är farliga att färdas på efter mörkrets intåg.
Frukostarna åt vi alltid hos Klas och Isabell. Sedan var det antingen poolen eller beachen.


Fredagen den 11 maj var det dags att packa och ta bussen tillbaka till Santo Domingo. Mycket vemodigt eftersom det var ett riktigt paradis vi hade tillbringat våra underbara dagar.
Åter tillbaka på hotellet där det fanns en fantastisk balkong att sitta och studera folklivet. Där fanns det en salig blandning av folk, allt från skoputsare till lokala glädjeflickor. Mycket fascinerande.

Flyget gick kl 21.20, landade i Paris kl 12.00 vilket gjorde att vi missade ett plan och fick vänta i 8 timmar.

En del klipper sig, andra förlänger sitt hår, men du ska veta Klas Gunnar att jag tycker väldigt mycket om dig.
Hemma i Göteborg kl 23.00. Färdig kvällsmat väntade oss hemma. Ingrid (morsan) hade ordnat det. Tillbaka till verkligheten dagen efter. Värt var enda öre. (Klippningen hade varit billigare om vi stannat hemma).

Nöjd med min klippning ? Naturligtvis, men lite dyrt, 17.286 kr. Det var värt varje krona, så tack mina vänner Isabell, Klas och självklart min kära sambo Rita som gjort denna klippning till ett fantastiskt minne för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar