Klippning nr 8 Italien den 19oktober 2007

.




För junioren började resan redan i köket på västgötagatan.


Här står Rita och talar om för Pussie att han inte ska följa med de stora pojkarna ut på nätterna.


Vi var fyra resenärer (Blondie, Pussie, Thomas och jag) som blev avhämtade och körda till Landvetter av Blondie. Flyget lyfte vid middagstiden och innan dess hade vi försett våra kroppar med nödvändig färdkost. Glada och förväntansfulla lämnade vi Sverige.

Tre förväntansfulla gentlemen som väntar på att komma i väg.


Efter drygt två timmars flygresa landade vi på Milanese och därifrån tog vi en taxi in till vårt hotell i centrala Milano. Där var allt förbeställt och våra biljetter till matchen Milan-Empoli låg klara i receptionen. Allt var klappat och klart för några dagar med italienska frestelser. Vi stegade snabbt ut på någon piazza där vi stannade för att avnjuta italiensk vino, mozarella, antipasta och allt vad det heter på detta vackra språk.

Här har vi hittat ett fantastiskt bra ställe för att göra upp våra planer.


Vi gjorde upp planer för de närmaste dagarna. Planerna blev senare till större delen omkastade bortsett från att vi kom till fotbollsmatchen i tid.
Lördag morgon vaknade vi alla till slut. Hälften av oss var utmattade och hade haft svårt att sova beroende på att den andra hälften snarkade något kopiöst (dom borde nog söka medicinsk hjälp för detta). Frukosten på hotellet var mycket sparsam, men det bekom oss inte. Återigen tog vi oss till ett stort torg i centrala Milano och där ligger den berömda Domen.

Vi letar efter en bra uteservering där vi kan spana in läget.


Vädret var strålande och vi satt några timmar på en uteservering.
I brist på annat tog på helt planlöst ett tunnelbanetåg dit näsan pekade. Efter en stund på tåget märkte vi att det var lite mörkt utanför . Vi gick därför av, upp i friska luften och äntrade en spårvagn av det äldre och mysigare slaget. Meningen med resan var tudelad. Det primära var att se en fotbollsmatch och det sekundära, men inte minst viktigt, var att jag skulle klippa mig.
På spårvagnen satt vi alla med korpgluggarna på vid gavel och spanade efter en frisersalong. Efter en halvtimme ropade någon till och vi rusade av vid nästa station. Vi hittade snart stället och jag gick in.

Här poserar jag innan saxarna är slipade.(kolla frisörskan i bakgrunden, hon är ganska blyg.)


Det var en jättesnygg frisörska (jag klipper mig helst av vackra damer), men av någon anledning, som vi hade svårt att förstå, tillät hon inte fotografering i salongen. Hon jobbade kanske svart? Kostnaden var Euro 20. Helt ok, men tanke på hur snygg hon var och hur snygg jag blev.

Detta var den enda bild jag fick på den trevliga italienskan.


Medan jag klippte mig gick mina kamrater in och satte sig på en närbelägen liten kvarterskrog. Det var ett jättekul ställe och vi blev sittande där i åtskilliga timmar.

Här är jag nyklippt på vårat favoritställe i Milano.


Här är domaren i en vild debatt med ägaren om vilket lag som ska vinna i morgon.(han höll på Inter!)


Sen finns de som skiter i vilket lag som vinner eller spelar.


Efter mycken mat och dryck reste vi oss och skulle tillbaka till hotellet. Då vi hade åkt runt stan på måfå i flera timmar hade vi ingen aning om var vi befann oss. Vi funderade på att ta en taxi till hotellet. Pussie fick plötsligt en dejavu och trodde att han hade varit på denna gata förut.
Vi gick runt hörnet och se! Där låg ju hotellet. Märkligt hur det kan bli.
Efter en stunds vila och dusch på hotellet gick vi ut i nattvimlet för spaning.
Söndag förmiddag tog vi spårvagnen ut till San Siro för att försäkra oss om att vi skulle veta var den låg. Den låg där den låg och glada över detta konstaterande letade vi upp en jättekäck liten familjerestaurang där vi blev mycket väl omhändertagna. I god tid innan matchen, som började kl. 15, var vi på arenan och hittade till slut var vi skulle gå in. Det är inte alltid så lätt att hitta rätt på dessa jättearenor. San Siro tar nästan 90.000 åskådare.

I denna buren har Zlatan gjort många mål.


En ganska mäktig arena att spela på.


Vi hade fina plaster. Matchen startade och vi fick se stjärnor som Kaka, Maldini, Inzaghi m.fl. Matchen var inte speciellt upphetsande eller välspelad. Publiken buade stundtals ut hemmalaget. Till slut vann bortalaget Empoli med 1-0. Det mest spektakulära under matchen var nog en åskådare som svimmade alldeles i närheten av oss och ramlade ned några bänkrader. Han reste sig dock hyfsat snabbt (ungefär som en kapad anfallare).

Domarn och jag har slagit vad om vem som kommer att leva längst. Betta på han till höger, det är ett grymt bra stalltips.


Tre halvnöjda fotbollsfantaster


Efter matchen var vi på Milans egna sportbar och stannade tills man stängde. Vi tog spårvagnen tillbaka till hotellet och efter sedvanlig uppfräschning drabbade vi återigen det milanesiska nattlivet.
Måndag var det enbart hemresa. Vid ankomsten till flygplatsen var det en oerhörd noggrann säkerhetskontroll, vilket gjorde flera resenären mycket nervösa. Men vi fyra behöll lugnet.
Tyvärr hade personalen på flygplatsen inlett en strejk så vi blev några timmar försenade. Landade ändå vid på fint humör, men lite trötta på kvällskröken hemma i Göteborg. Slutet gott, allting gott!

Glad ,nyklippt och nöjd för att ha så trevliga resekompisar.